Om proprioception - Det bortglömda 6e sinnet

Proprioception är vår förmåga att kunna avgöra våra kroppsdelars position i relation till ”rummet” omkring oss. Detta kallas även för 6:e sinnet och är nödvändigt för att kunna hålla balansen. I artikeln kommer vi bland annat ta upp hur störningar i nervsystemet exempelvis kan ge balansproblem.

Kroppsdetektiverna är en av mycket få kliniker i Sverige som aktivt tar hänsyn till förändringar i proprioceptionen under våra behandlingar. Det gör att vi löser fler komplexa och kroniska problem än andra kliniker.

Även med våra ögon stängda så kan vi uppfatta var våra armar och ben befinner oss i ”rummet”. Muskler, huden, senor, leder och innerörat innehåller receptorer, vilka för vidare information till hjärnan. Vår hjärna organiserar sedan denna information i Thalamus (koordinatorn i hjärnan) och ger oss information om vår position i relation till ”rummet” omkring oss. Signalerna är mestadels undermedvetna.

En analogi med något vi kan relatera till är FRA och statsmakten. Utan korrekta signaler (rapporter) från FRA kan statsmakten inte heller fatta rätt beslut om vilka åtgärder som behöver vidtas i relation till omvärlden.

Proprioception skiljer sig från interoception samt exteroception genom vilken vi uppfattar världen utanför, och interoception genom vilken vi uppfattar fysiologiska förändringar, exempelvis tarmrörelser (1). Tillsammans står dessa dessa delar för 90-95% av alla signaler till hjärnan.

Hos människor är det receptorer i  tvärstrimmiga muskler (muscle spindles) och senor (Golgi senorgan), huden (Paccini corpsucles) och ledkapslar. Till stora delar registreras dessa signaler utan att vi är medvetna om det och man räknar med att 90-95% av alla signaler till och från hjärnan sker till och från autonoma/undermedvetna system. Av de utgående signalerna är det medvetna signaler när vi utför en rörelse exempelvis lyfter armen eller tittar åt höger, det finns även omedvetna utgående signaler så som reflexer. Ett exempel på en utgående signal som är omedveten är den sträckreflex som finns, med hjälp av den kan kroppen kontrollera musklers längd. Av inkommande medvetna signaler är det i princip smärta som är medvetna signaler.

Kroppens förmåga att ”läsa av rummet”

Hjärnan tar information från nervsystemet och integrerar detta i Thalamus (en del i hjärnan som fungerar som dirigent för informationsflödet) för att skapa en uppfattning om position, rörelse och acceleration. Med hjälp av dessa signaler sätter motorkontrollcentrum ihop ett rörelsemönster. Rörelsemönstret är det som du använder under aktivitet. Med andra ord förändras vårt rörelsemönster när input från receptorerna förändras. Därav kan vi anpassa oss till så många olika rörelser och situationer. Dock innebär detta även att en skada kan förändra vad våra receptorer ger för input, detta i sin tur kommer då även förändra rörelsemönster. Detta är en stor del i långvarig smärtproblematik och något som vi på Kroppsdetektiverna undersöker hos våra patienter.

Kroppen är fylld med proprioceptorer

Kroppen har fullt med proprioceptiv förmåga, i hud, muskler och leder. De strukturer som är rikast på receptorer är huvudet, tungan och även magen har många receptorer. Receptorerna registrerar läget i huden, muskeln eller i leden genom att reagera på förändringar i längd, tryck och vibration till exempel. Vid skada som skapar ärrvävnad (efter exempelvis ett kejsarsnitt) i huden (3), kommer receptorerna att kunna reagera annorlunda när området blir belastat eller rör sig. Som vi tidigare förklarade, om input förändras kommer även output att förändras. Det syns tydligt i till exempel en studie där testpersonerna först för utföra ett antal rörelser med foten. Rörelserna mäts för att det ska finnas en baslinje att utgå ifrån. Sedan induceras alla testpersoners fotryggar med anestesi, det vill säga att de får känselbortfall i huden på ovansidan av foten. Därefter får de göra om rörelserna. Vid inducerad anestesi är rörelseförmågan sämre och av sämre kvalité än utan (4). Endast känselbortfall i huden på fotryggen förändrar alltså funktioner för hela foten.

De olika receptorerna skicka sina signaler via nervtrådar in till ryggmärgen, här går signalerna upp till hjärnan genom olika banor. Proprioception, tvåpunktsdiskrimination, vibration samt form perception följer andra banor än Spinothalamic tracts. De går istället genom Spinocerebellar tract och Dorsal column pathway.

Spinocerebellar tract har två delar, ventral och dorsal. Dessa två delar utgår från den bakre och mellersta delen av grå substansen i ryggmärgen. Den dorsala delen går upp ipsilateralt medan den ventrala korsar. Bägge delarna slutar i cerebellum och gör att signaler från hela kroppen kan koordineras där.

Axonen för Dorsal column pathway träder in i ryggmärgen via de perifiera nervrötterna för ryggmärgen vid dorsala rot ganglionet. Sedan går axonen upp via vita kolumnen till medullan. Denna bana stiger upp till thalamus och sedan vidare till parietal loben.

Vill du veta mer om hur proprioceptionen blev påverkad av den gamla stukningen som du glömt bort? Läs mer här.

Vi har flera typer av proprioceptorer i kroppen

Golgis senorgan:

Till våra skelettmuskler är senor kopplade. Dessa har vid alla tillfällen en viss analog spänning. Denna spänning mäts i golgi senorgan (senspolar). Golgi är också vanliga i ärrvävnad, och ju större ärr desto fler receptorer. Därför är det viktigt att tejpa ärr längre än bara några veckor, med tanke på att ärrvävnad läker ihop helt på ungefär ett års tid.

Muskelspolar:

På samma sätt som musklernas senor så sträcks eller förkortas skelettmusklerna vid minsta lägesförändring. Denna skillnad i längd uppfattas av muskelspolarna som också uppfattar hastigheten av denna längdförändring. Denna skillnad skickas i sin tur vidare till hjärnan.

Receptorer i leder:

Golgi corpsules, paccini corpsucles. Dessa känner av längdförändring, vibration och tryck i leden. Därav kan dessa receptorer berätta för vårt nervsystem i vilken position leder är hela tiden.

Receptorer i huden:

Paccini coprsucles framförallt, dessa receptorer känner av vibration och tryck mot huden och hjälper därav kroppen att förhålla sig till förändringar i hud och kringliggande struktrer och vävnad. Bindväven är precis som leder, senor och ligament full av golgi receptorer som känner av längdförändring.

Läs om hur ärr i huden kan störa proprioceptionen och skapa muskelproblem.

Tillsammans utgör dessa ovan nämnda faktorer en betydande del av våra sensoriska möjligheter för medvetna och omedvetna rörelsemönster. Utan dessa receptorer skulle bara en sån sak som att springa i obanad terräng vara i princip omöjligt. Kontinuerliga förändringar av underlaget skulle göra att all kraft gick åt till att komma fram till vilka muskler som ska kopplas in när och var då underlaget ändras hela tiden.

Exempel:

En grupp individer med diagnosticerad sjukdom i höftleden fick testa balansförmågan med både öppna och stängda ögon. Balansen blev bättre med stängda ögon då den skadade höftleden orsakades av störd proprioception. (5)

Referenser

(1)Interoception: the sense of the physiological condition of the body.
Review article
Craig AD. Curr Opin Neurobiol. 2003.

(2)Sensitization and Interoception as Key Neurological Concepts in Osteopathy and Other Manual Medicines.
D’Alessandro G, et al. Front Neurosci. 2016.

(3)Acta Odontol Scand. 2016 May;74(4):279-84. doi: 10.3109/00016357.2015.1114668. Epub 2015 Nov 30.
Oral parafunctions, piercing and signs and symptoms of temporomandibular disorders in high school students.
Mejersjö C1, Ovesson D2, Mossberg B3.

(4) Skin sensory information from the dorsum of the foot and ankle is necessary for kinesthesia at the ankle joint. Catherine R Lowrey, Nick D J Strzalkowski, Leah R Bent. 2010 Nov 12;485(1):6-10.
doi: 10.1016/j.neulet.2010.08.033. Epub 2010 Sep 15.

(5) Postural control in degenerative diseases of the hip joint.
Sziver E, et al. Clin Biomech (Bristol, Avon). 2016.

Andra artiklar där vi tar upp proprioception:
https://kroppsdetektiverna.se/artiklar/hudsensation-paverkar-var-rorelseformaga/
https://kroppsdetektiverna.se/artiklar/stukad-fot/