Hur ärr i huden stör din GPS

Jag ramlade med cykeln och skrapade knät när jag var 10 år gammal, men det är helt läkt nu. Bara ett litet ärr kvar

Känns situationen igen? Det kan givetvis vara diskbråcksoperation, kejsarsnitt, axeloperation eller korsbandskirurgi, men du känner dig helt läkt från det idag.

Hur en gammal 20 år gammal skada ger mig symptom

I den här artikeln förklarar vi hur din 20 år gamla knäskada kan vara orsaken till dina besvär du söker för idag. 

Vi hittar väldigt ofta orsaken till våra patienters besvär i ärrvävnaden i huden. När vi korrigerar den neurologiska dysfunktionen i ärrvävnaden så kommer funktionen i muskeln tillbaka direkt. Blicken hos klienten på bänken är obeskrivlig – hur kunde det där ärret på knät göra mitt ben svagt eller piercingen i naveln ge mig ländryggssmärtan?

Hur menar du nu? Hur kan detta hänga ihop?

Från att vi var barn har vi lärt oss funktioner såsom att rulla från rygg till mage, krypa, gå med stöd, gå utan stöd, springa och så vidare. Hela tiden lär vi oss nya rörelsemönster. Varje rörelsemönster lagras i lillhjärnan/Cerebellum. Cerebellum är vår kropps GPS enkelt förklarat. GPS:en vet alltid den kortaste vägen till vårt mål, eller i det här fallet – hur vi utför en funktion – springa, gå, krypa eller rulla runt.

Cerebellum lagrar alltid det senaste rörelsemönstret för respektive funktion. Rörelsemönstrena uppdateras precis som GPS:en efter händelser – i GPS:en efter händelser i trafiken, olyckor, vägarbeten etc. I Cerebellum ändras rörelsemönster efter exempelvis skador, operationer, trauman, smärta, ärrvävnad med mera. Smärta gör (enkelt förklarat) att hjärnan inte längre skickar signaler till en muskel – den blir inhiberad. Vår GPS räknar om rutten (hur vi ska utföra funktionen och med vilka strukturer) precis på samma sätt som vid ett vägbygge. Vägen till målet blir inte längre den snabbaste utan det tar längre tid.

För oss innebär det att vi istället för den inhiberade muskeln skickar fler nervsignaler till en annan muskel, oftast en synergist. Den muskeln får arbeta hårdare för att vi ska kunna utföra funktionen. En synergist gör aldrig ett lika bra arbete som en normal funktionell muskel, vilket gör att vår maximala prestation aldrig kan bli lika bra som när vi är fullt funktionella – eller när det inte finns några ”vägbyggen” inprogrammerade i vår GPS.

Ett exempel:

Plötsligt en dag så ramlar du och skrapar upp ditt knä. Det gör ont några dagar och du haltar när du går, men efter en vecka gör det inte ont längre. Du tror nu att allt är fri och fröjd, men det där ärret som börjar bildas på knät har medfört att Cerebellum, vår GPS, måste ändra sina rörelsemönster för att kunna utföra funktionen gå eller springa.

Ärr kommer från en gammal skada och skickar fel signaler

Ärret på knät medför att [enkelt förklarat] fel proprioceptiva signaler från området når hjärnan och därmed vet inte Cerebellum längre att det finns en ”väg” där och kan därmed inte skicka signaler vidare för muskler kopplade till detta område. Prova att beställa en taxi ”hem” men berätta inte vart ”hem” ligger – hur går det tror du?

Läs mer om vad proprioception är och hur det påverkar ditt nervsystem

GPS:ens route måste räknas om så att funktionen ”springa” kan fås tillbaka. En ny rutt skapas inom kort och GPS:en uppdateras. I hjärnan blir det istället så att andra muskler i samma rörelsemönster och muskelkedjor får kompensera för att vi ska kunna utföra samma funktion som tidigare, dock ALDRIG lika effektivt som tidigare när ”rätt” muskler var aktiva. Den här förändringen märker vi aldrig medvetet av, annat än när vi får ont.

Åter till vår exempel med knät: ärret på knäskålen gör att du vid ett test av Rectus Femoris  inte kan hålla emot. Det kommer ingen signal från Cerebellum för att aktivera muskeln då den propriocetiva återkopplingen är felaktig. När vi ber dig att lyfta på benet själv så kommer detta att gå bra – du utför funktionen och rekryterar andra muskler för att utföra funktionen. När aktiviteten sen blir tillräckligt hög så klarar inte den kompenserande muskeln längre av sitt jobb utan börjar göra ont. Därför kan vi ont i framsida höft när vi springer, eller ont i ryggen när vi tränar situps. Vi kan alltid utföra funktionen ”situps” men inte med rätt muskler.

Ju fler skador/ärr på kroppen, desto större blir förändringwrna i GPS:en.

Ju fler vägbyggen på väg till vårt mål, desto längre tid tar resan och vi blir ineffektiva.

Vi på Kroppsdetektiverna är vidareutbildade inom funktionell neurologi, rörelsemönster och har en djup förståelse för hur vi rör sig. Detta gör att vi kan återställa rörelsemönster effektivt och göra så att vägen till målet inte längre har några vägbyggen och du blir effektivare i din vardag eller idrott.

Har du några gamla ärr som kan jävlas med dina rörelsemönsters effektivitet? Någon gammal stukning? Oavsett hur stort eller litet det är behöver du för din egen skull få det undersökt av oss. Det lilla ärret på hakan från när du föll av cykeln kan begränsa din förmåga att kunna aktivera dina centrala muskler i bålen, och därmed ge dig exempelvis ländryggssmärta.

Referenser

Vår artikel: Ärrvävnad på djupet

The Neural Basis of Motor Control
Vernon B Brooks

Skin, fascias, and scars: symptoms and systemic connections.
J Multidiscip Healthc. 2013 Dec 28;7:11-24.
Bordoni B1, Zanier E2.

Clinical importance of active scars: abnormal scars as a cause of myofascial pain.
J Manipulative Physiol Ther. 2004 Jul-Aug;27(6):399-402.
Lewit K1, Olsanska S.

The thoracolumbar fascia: anatomy, function and clinical considerations.
J Anat. 2012 Dec;221(6):507-36. doi: 10.1111/j.1469-7580.2012.01511.x. Epub 2012 May 27.
Willard FH1, Vleeming A, Schuenke MD, Danneels L, Schleip R.[/fusion_text]