Bakgrund
Tack vare att fler och fler har börjat löpträna de senaste åren så har också antalet diagnostiserade stressfrakturer i foten ökat frekvent. Första gången stressfrakturer beskrivs i skriven text är 200 f.Kr av Aristoteles, men det kom att dröja ända till 1855 förrän stressfrakturer omnämns i medicinsk litteratur. Det var då den preussiska militärläkaren Breithaupt beskrev vad vi idag kallar för marschfraktur eller stressfraktur på metatarsalbenen – mellanfotsbenen.
En stressfraktur i metatarsalbenen drabbar inte bara elitidrottare eller yrkesmilitärer. Denna typ av skada drabbar även ”helglöpare”, balettdansare, gymnaster, patienter med reumatoid artrit (RA), patienter med metabolisk bensjukdom eller personer med neuropatiska sjukdomar. Stressfrakturer i mellanfoten ses också allt oftare hos patienter som sysslar med ”aerobics” och liknande träningspass.
Symptom
Vid stressfraktur har du inte ont i vila, utan du har ont när du går eller belastar foten. Vid löpning blir smärtan värre för varje steg du tar. Trycker man på platsen för stressfrakturen gör det vanligtvis ont, men det gör ont om man trycker tillräckligt hårt även på frisk vävnad! Vi kan med stor säkerhet diagnosticera stressfrakturer.
Behandling
Det finns alltid en orsak till att en skada uppstår och om skadan endast har uppstått i ena foten så måste orsaken till detta utredas för att inte fler skador ska uppstå, i samma område eller annorstädes. Tillsammans med patienten utreder vi och undersöker varför, och när orsaken är utredd så behandlar vi enligt vad vi har hittat, allt för att du ska bli smärtfri så snart som möjligt. Våra behandlingsmetoder tillhör de modernaste och säkraste som finns att tillgå för behandling av överbelastningsskador såsom stressfrakturer.
Hur vanligt är det med stressfraktur i foten?
Det är svårt att veta exakt hur vanligt det är med stressfrakturer bland den allmänna befolkningen, eftersom nästan all litteratur som går att få tag på inom området utgår ifrån militär personal eller elitidrottare. Enligt beräkningar utgör stressfrakturer upp till 16 % av alla idrottsskador, där löpning är orsaken till det stora flertalet av stressfrakturerna. De flesta stressfrakturer (95 %) involverar underbenen, speciellt mellanfotsbenen.
Fotens anatomi
Andra och tredje mellanfotsbenet har ett relativt stabilt läge i foten. Första, fjärde och det femte mellanfotsbenen är mer rörliga. Vid förflyttning läggs den största vikten på det andra och tredje mellanfotsbenet vilket gör att risken för stressfraktur på dessa ben ökar.
Det femte mellanfotsbenet, placerat ca 1,5 cm från spetsen av basen på metatarsalbenen, belastat extra mycket hos de individer som supinerar, dvs går eller springer på utsidan av foten. Har du sedan tidigare en instabil fotled efter flera stukningar och kraftig pronation tillhör du troligtvis denna riskgrupp. Det femte mellanfotsbenet har också mindre blodtillförsel vilket minskar förmågan att läka.
Undersökning om fotens biomekanik
Queen et al gjorde en undersökning om vår fottyp (platt eller normal) har någon inverkan på belastning under fyra specifika träningsövningar (cross-cut, side-cut, shuttle run och landing from simulated lay-up).
22 friska individer deltog i testet, tolv stycken hade normala fötter och tio stycken hade platta fötter. Varje övning upprepades fem gånger var. Alla nedtramp med ett tryck större än 50 Hz registrerades. Foten delades in i åtta regioner och tre analyser genomfördes. Hur stor del av foten som tog markkontakt, trycket vid maximal belastning och en tidsintergral skapades på under hur länge foten hade markkontakt. I utvärderarnas slutsatser framkom följande (P <0,05):
Platta fötter
- Cross-cut övningen fanns det en medial ökning av mellanfotens markkontakt.
- Side-cut övningen registrerade en ökning av markkontakt, maximal belastning och en ökad tidsintergral, både på den mediala och laterala mellanfoten.
- Shuttle-run övningen uppmättes en ökning I tidsintegralen på sidofoten, ökningar av den maximala belastningen på både den mediala och laterala mellanfoten.
- Under den sista träningsuppgiften, landningsövningen, kunde en ökning uppmätas på mediala mellanfoten under maximal belastning. Men trycket vid maximal belastning minskade på mittenpartiet av framfoten.
Normal fot
Queen et al slutsats efter testet blev att personer med en normal fot kan ha en lägre risk för skador på den mediala och laterala mellanfoten. Därför bör individens fottyp bekräftas innan ett fastställande av individens risk för att få en stressfraktur i metatarsalbenen bedöms.
Vanligt förekommande vid stressfraktur i foten
- Patienter uppger vanligtvis att dem har utökat sitt träningsprogram med mer intensitet eller längre varaktiga pass.
- Inledningsvis registreras endast smärta vid utövande av motion, för att senare även inkludera smärta vid vila.
- Smärtan uppträder först diffust, men med tiden identifieras smärtan till platsen för frakturen.
- En stressfraktur kan historiskt sett skiljas från en äkta Jones’ faktur, eftersom en patient med stressfraktur enligt etiologins rapporter har under en längre period en prodromalsymtom av smärta över det femte mellanfotsbenet.
- Ett studium över hur menstruationen påverkar de kvinnliga patienter bör göras. Det har visat sig finnas ett starkt samband mellan kvinnliga friidrottare, amenorré och osteoporos – Allmänt känt som den kvinnliga idrottstriaden.
Orsaker
- Utökad varaktighet, intensitet och frekvens av träning.
- Nya skor
- Otillräckliga viloperioder
- Att fortsätta att träna trots smärta
- Osteopeni/Osteoporos
- Reumatoid artrit
- Neuropatisk fot
- Kvinnliga idrottstriaden
Differentialdiagnoser
Andra skador i foten
